Vårt Kaos I Vardagen

O herrejisses,det finns inga ord som kan beskriva hur vår lilla familj mår.Hur vi orkar med vardagspysslet.
Vi kämpar med blod,svett och tårar varje dag.De senaste kvällarna har jag gråtit mig till sömns...Det känns som hoppet är helt ute,jag klarar inte mer,jag har ingen kraft att se mitt barn må så dåligt...
vad är jag för en förälder som verkar ha gett upp??Jag ser positivt på de hela att de blir bra till slut men sedan ser jag N bara sitta i soffan med en tom blick,då känner jag kampen igen...Vi kämpar varje dag att vi ska se ett positivt tecken till den "gamla" Nathalie,men hon känns väldigt långt borta från oss...Vi kämpar återigen,med alla läkarbesök,samtal och återigen att ÄTA!
Hon har blivit så liten vår lilla docka.Idag har vi vart till en riktigt bra barnläkare som vi har fått prata med.Hon säger att vi inte ska oroa oss för henne.Det kommer bli bättre,kanske om nån månad eller så..Vi ska iaf följa upp de här,med maten om allt.Det känns ju bra att få rätt besked iaf.
Imorgon är de återigen jobb efter en veckas insjuknande i diverse saker.Värk,feber,huvvevärk och oändig trötthet...Känns som jag inte är helt återställd,att jag inte fått vilat.Har inte kunnat pga Nathalie.
+ att min mor blev sjuk oxå och åkte in på sjukhus så de har verkligen vart alldeles för mkt den senaste tiden.
Tror de blir bra att få komma ut imon,att få prata med nån annan.
Jag kommer säkert ringa skolan ett par gånger och höra hur de går,men de är åt rätt håll att hon är där iaf.
Vår älskade sessa! Vi älskar dej sååå,att du inte förstår att vi bara vill ditt bästa att du ska bli frisk!!