Lillsemester i Laholm

Nu e vi äntligen hemma igen.
Vi åkte i torsdags efter BVC till Laholm för att hälsa på hos min kompis Anne och hennes dotter Leia och hennes man Jan.
Först på BVc var de vägning ovh längd och läkarkontroll.
Lilla tjockisen var nu uppe i 7,3kg och mätte 68cm.Hon var het frisk och hon följde sin utveckling precis som hon skall.De är så imponerade att hon tat ikapp sig så fort.Oftast brikar de ta 1år för prematurer att komma ikapp med allt men vår lilla fis är såå himla duktig.Mamma e stolt!:)
Hon försöker komma på hur man kryper nu,men hon ålar mest framåt och bakåt.Kul  när de händer saker nu.
Och Nattis tycker de är kul och passa henne nu.
Iaf tog vi tåget sedan efter BVC,min kära mor körde oss dit.
Väl framme skull vi in sen i tåget med alla grejjer,vagn och väskor och ungarna.
De gick bra men de var lite bökigt,man hann knappt av innan tåget fortsatte.
I Laholm mötte Anne upp oss.Var så kul och träffa dej gumman!
Vi hade kul,pratade allt från gamla minnen till blöjjor och väder:)
Vi besökte Mellbystrand,Ängelholm där vi va till en djurpark och sedan tillbringade vi tid hemma hos dem i deras hus.
Lilla Leia blev 1 år i juni och henne var d efull fart på.Hon gillade Nattis så mycket,skrattade åt henne hela tiden.
Tur med vädret hade vi oxå förutom igår när vi skulle åka hem öste det ner regn.
När vi skulle ta tåget hem sedan så var de mycket folk som skulle på.
Så jag kom på sist,Anne väntade vis perrongen med ungarna så jag kunde lasta in allt
helt plötsligt när jag skulle lämna väskor vid vår plats blåser de i pipan att tåget ska åka och utanför står Anne med mina tjejjer och en väska.
Jag får panik och dörrarna stängs,min arm hamnar utanför och de brister i mitt hjärta.
Va f-n håller de på med?Ser de inte at jag inte är klar än.Jag känner hur varm jag blir och lessen,gråtfärdig.
Nog att man är stressad som småbarnsmamma och så ska sånt här hända.
Iaf,idioten som blåser öppnar inte dörrar utan gapar i full hals att nu ska vi åka.
Mina barn e ju kvar ute och min arm mellan dörrar.Då öppnar han och Nattis hoppar in,då stänger han igen och min arm e åter ute igen.Felicia e kvar ute.
Hur fan man kan inte ta hänsyn till barnfamiljer som har mycket bagage?han står i full mun o gapar o skriker istället för att öppna dörren,Sedan öppnas de och jag får Fisen.
Nattis e helt hysterisk och gråter och nu ska jag trösta henne.'Arg,lessen irriterad och besviken måste jag behärska mig.
Försöker lugna ner henne medans vi ska till vår plats och folk bara glor och hjälper inte till.
Aldrig mer att jag åker tåg.Fy fan rent ut sagt!
Sedan blir de kontroll av biljett och konduktören fjäskar med oss och ber om ursäkt för sin kollega som gapade.
Man skulle tydligen be dem om hjälp men hur fan ska de gå när de inte finns personal när man går på??
jag var väldigt lessen och sa bara jaja visst,
Kom hem och gjorde sedan anmälan mot Sj,så kan man inte bete sig mot resenärer.O inte minst om man har småbarn som man reser med.
Nattis kommer ju ha marddrömmar om detta,att lillasyster nästan inte kom med.
Aldrig mer tåg.
Det är skönt att vara hemma igen iaf.
Det har vart mycket resande i sommar och nu verkar den vara slut med.:(

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0