Vårt Kaos I Vardagen

Och vilken lättnad de är för oss.Ni kan inte ana hur man mått och kan tänka mig alla nära&kära därute med som vart oroliga för vår stora prinsessa!
Nu lider detta mot sitt slut och det känns,helt underbart gudomligt,skönt,finns inga ord.Vi e så glada och tacksamma!!!
Allt började i onsdags.På morgonen skulle vi fixa urin så de på barnmedicin kunde kolla urinet så de inte var ngt fel med det.Jag gjorde tom frukost till N och hon åt mer än vad hon gjort under 7v tid.
Jag skickade iaf henne till skolan och jag åkte mot jobbet.
När jag slutade vid 5 tiden och ringer K och hör hur de går så var de så illa med N att de på barnmedicin hade skrivit remiss till akuten på östra.Nattis hade 40graders feber och allmäntillståndet var så försämrat.
Jag hade gråten i halsen på bussen och hoppade av vid svingeln där de mötte upp mig.
Vi åkte sedan mot östra och tårarna bara rann och rann.Jag tänkte herregud,vad fan ska hända med henne nu,men nu kommer vi få riktig hjälp! Nu ger vi oss inte.Nu ska de allt undersöka henne.
Väl framme blev det syrgas med en gång.Hon kunde inte syresätta sig bra.Det var oerhört påfestande,men vi kämpade och togmoss igenom de här.
Läkaren kom efter knappt en 20min och lyssnade på henne och vi fick berätta allt igen.
Hon hämtade tom en annan läkare för att de skulle kunna höra om de fanns ngt knepigt i lungorna.
Det blev iaf lungröntgen och fär visade de sig att hon lider av lunginflammation.
O herrejisses,de e ju farligt,tänk om vi inte hade upptäckt de i tid oasv,många tankar snurrade runt men nu fick vi hjälp.Nu skulle hon bli frisk.
Vi flyttades över till en vårdavdelning där vi fick sova,Nattis med dropp och syrgas över natten och antibiotika in i blodet.
Hon sov och såg så hjölplös ut.jag sov knappt ngt den natten.På morgonen kopplades iaf syrgasen bort och värdena höll på att stabiliseras.Droppen tog de oxå bort på em när hon började få matslust igen.
Vi hade de ganska bra ändå,de fanns massa pyssel att göra och personalen var genomgod.
Jag fick tom mat,de kanske tyckte att jag behövde de=)haha.
Ja,så i fredags morses togs prover igen och läkaren kom sedan och sa att vi får åka hem.
Vi får återbesök om ca 6v för ny lungröntgen och uppföljning.
När jag tänker tillbax hur vi haft de,att hon vart sjuk i 7v och vi hade vart till 9 läkare och 10:e gången är hon nästan döende...de skrämmer mig otroligt...Att de ska behöva gå såå långt.
Nu har vi iaf lärt oss,man ska aldirg nånsin ge upp.De är du som känner ditt barn bäst.Och nästa gång blir de barnakuten med en gång.Spelar ingen roll och vi får sitta där en hel vecka.Rätt ska vara rätt!!
Vill oxå tacka alla sostödjat oss genom denna oerhörda dramatiska resa!Jag är eer evigt tacksam!!
Älskar er och ta väl hand om er nu!!!

Natten då allt började...Sjuka sessor!

Här ligger hon med dropp och syrgas.

En hel pysseldag med mamma